Den försvunna Barbieprinsessan

Det var en gång en liten flicka som hette Fia, hon var sju år och bodde med sina två föräldrar och sina tre syskon i ett stort hus i Sundsvall.
Det bästa Fia visste var att leka med barbiedockor, och när hon lekte med barbiedockorna så gjorde hon det helst med sina två bästa kompisar Lisa och Carolin. Dom tre höll alltid ihop, oavsett vart eller när så lekte dom alltid med varandra.

Fia, Lisa och Carolin hade precis börjat ettan, dom kände sig stor när dom slutade på dagis, men nu kände dom sig rädd och liten eftersom dom var yngst på skolan nu.
I Fias klass gick det en annan tjej som hette Donna, hon var jätte elak och hade alltid sönder andras pennor eller tuggade sönder andras suddgummin. Om man sa att man skulle skvallra för fröken så sa Donna att hon skulle sno alla leksaker man hade. Men alla visste ju att Donna inte kunde ta alla leksaker eftersom dom var hemma i huset och där kom inte hon in.
Men en dag när Fia gick till skolan på den lilla skogsvägen som gick från hennes tomt till skolgårdens parkering så tyckte hon att hon hörde ett knakande ljud. Hon blev lite rädd men tänkte att det var väl säkert en råtta i skogen eller något.
Hon fortsatte gå, men då hoppade Donna fram och ställde sig mitt i vägen ansikte mot ansikte med Fia.
- Om inte du ger mig dina glitterpennor så ska jag ta alla dina barbiedockor, sa Donna.
- Men jag har inte mina glitterpennor med mig, sa Fia, men hon ljög.
Donna ryckte ryggsäcken från Fia och vände den upp och ner, och där, där låg dom tre finaste glitterpennorna som Fia hade, på marken. Det var guld, silver och rosa. Fia suckade när Donna tog dom och sprang iväg. Fia vände hemåt igen och började gråta. När hon kom hem så gick hon in till sin mamma som låg i soffan och kollade på Ricki Lake.
- Men lilla gumman hur är det, ska inte du vara i skolan, vad är det som har hänt?, frågade Fias mamma.
- Donna var dum och tog mina finaste glitterpennor och sprang iväg, och då vill inte jag gå till skolan.
Fias mamma ringde till fröken på skolan och sa att Fia fick vara hemma den dagen.
Fia satt i soffan och kollade på teve med sin mamma, men nu var det inte Ricki Lake på teven, nu var det något humorprogram, men det var på engelska så Fia förstod inte vad dom sa.

Plötsligt kom Fia och tänka på att igår efter skolan så glömde hon sin prinsess barbie i sin låda på skolan.
- Mamma, mamma! Vi måste åka till skolan, jag har glömt min barbie där!, ropade Fia till sin mamma.
- Men lilla gumman, klockan är sju nu och skolan är stängd för längesen. Du får ta hem din barbie imorgon.
Fia gick in på sitt rum och hoppades på att hennes barbie skulle ligga kvar i hennes låda.

Nästa morgon när Fia vaknar så skyndar hon sig allt vad hon kan, hon äter frukost jättesnabbt, klär på sig alldeles själv och springer till skolan.
Skolan hade precis öppnat men det var bara städtanterna som var där.
Inga barn, inga fröknar, bara Fia och städtanterna.
Hon sprang in till klassrummet och kollade i sin låda, men hennes barbie var borta!!
Fia blev jätteledsen och satte sig på sin stol. Hon grät och hon grät, men då kom en av städtanterna och frågade hur det var fatt.
- Någon har tagit min barbie, hon är en prinsessa, sa Fia.
- Nämen oj då, då måste vi ju leta efter din barbie!, sa städtanten.
- Okej, svarade Fia ledset.
- Jag heter Eva förresten, sa städtanten.
Fia log mot henne och tog henne i handen.
Dom sprang och letade överallt, inne på toaletterna, i alla barns lådor, i personalrummet, i alla klassrum, till och med ute på skolgården, men dom hittade den inte.
Fia blev ännu mer ledsen och ville så gärna ha tillbaka sin barbie.
Klockan blev åtta och alla barnen var samlade i klassrummet.
Alla utom Donna, vart kan hon ha tagit vägen?
Fröken bad alla att vara tysta för hon hade en viktig sak att prata om.

- Donna har blivit sjuk, hon har fått körtelfeber, sa fröken, så jag tänkte att alla ska rita en teckning till henne som vi kan ge till henne eftersom hon inte kommer komma hit till skolan på två veckor.
Fia ville egentligen inte rita en teckning för hon var nästan säker på att det var Donna som hade tagit barbiedockan, men fröken sa att alla skulle rita något.
Fia ritade en arg flicka på papperet och hoppades på att Donna skulle förstå att Fia var arg.
Nästa dag i skolan så  var Donnas pappa i skolan, undra va han gjorde där?
- Jag undrar vem av er barn som har ritat den här teckningen till Donna?, frågade Donnas pappa.
Fia räckte sakta upp handen, hon var rädd att han skulle bli arg.
Donnas pappa gick fram till Fia och gav henne en teckning som Donna hade ritat.
Det var en ledsen flicka på papperet.
Fia förstod då att Donna inte hade tagit barbiedockan.
Då kom Fia att tänka på Eva, städtanten.
Någon kanske hade tittat på barbiedockan den dagen som Fia var borta?
Fia tänkte efter vilka ställen hon och Eva hade letat efter barbiedockan på, och då kom hon på ett ställe som dom hade glömt att leta på, på Fias hylla ute bland ytterkläderna!
Hon sprang dit och såg någonting som såg ut som rosa tyg, hon rev ner fleecebyxorna som låg där, och JA! Där låg den! Barbieprinsessan låg på Fias hylla i kapprummet!
Nu kom hon ihåg att hennes pappa lade den där när Fia skulle klä på sig en dag!
Gud va lycklig Fia blev. Hon sprang hem till sin mamma och visade barbiedockan.
Men hennes mamma såg inte så glad ut, för hon höll på att prata i telefon, när hon plötsligt gav luren till Fia.
- Hej, det är Donna, har du hittat din barbieprinsessa?
- Ja, förlåt att jag trodde det var du, sa Fia i telefon till Donna.
- Äh, det gör inget, får jag leka med dig när jag är frisk om jag lovar att vara snäll resten av mitt liv?, frågade Donna.
- Okej då, svarade Fia.

Donna höll sitt löfte, hon retade inte Fia och inga andra barn heller längre, nu var hon en snäll flicka.

När Donna blev frisk så kom hon hem till Fia och lekte, och självklart så var Lisa och Carolin också med!

Nu hade Fia tre bästa vänner, Lisa, Carolin, och Donna.

Nu 10 år senare så går dom i olika skolor men dom håller fortfarande ihop och är med varandra på fritiden, men några barbiedockor leker dom inte med längre, nu umgås dom med pojkar och gör tjejgrejjer, och det går lika bra det!

SLUT

Written by: Josephine Rytkönen